Det har inte varit några anmärkningsvärda resultat i SHL under de första omgångarna. Många reagerar över att Luleå ligger sist i tabellen. Det många glömmer är att de har spelat mot SAIK två gånger och mot VF. Spelare och ledare i det hypade Luleå hade naturligtvis hoppas på seger i någon av matcherna.Däremot är de säkert chockade över hur det har sett ut i dessa matcher. Det har varit tre fullständiga överkörningar, där Luleå har fått agera statister. Istället för lugn och ro är alla inblandade inte dummare än de börjar fundera, är vi inte bättre? Allt hänger samman med alla nyförvärv och högt ställda förväntningar.
Jag vet att det är tidigt på säsongen och mycket hinner förändras. Samtidigt sätter sådana här matcher djupa sår i själen, det var två tilltänkta lag som Luleå så småningom skall fajtas med om SM- guldet.
Lagbygget består av ett gäng skickliga individualister, Rajala, Micflikier, Sweatt och Harju. Övriga forwards är grovarbetare typ Hedman, Fabricius, Forsberg, Sylvegård och Petrell. När individualisterna inte är på humör, vilka skall då producera, och hur kommer grovarbetarna att reagera när stjärnorna inte tycker det är roligt och tar lite bekväma svängar? Luleå har alltid varit kända för att göra rätt för sig, nu ser bygget lite annorlunda ut. Det mest häpnadsväckande är att det inte finns en naturlig CF.
Det skall bli mycket spännande att följa Norbottens stolthet, kommer de att få alla pusselbitar på plats eller kommer det att behövas fler Minecraft miljoner för att nå det eftertraktade GULDET.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar