Det pågår ett fotbolls VM i Canada, där svensk damfotboll har chansen att göra PR och locka fler ungdomar till sporten. Den här ständiga diskussionen att damerna får mindre uppmärksamhet än herrarna börjar bli ganska tröttsam. Det har skrivits åtskilliga spaltmeter i våra kvällstidningar och TV har bra uppföljning både före och efter matcherna. VM har bara börjat och spelar Sverige bra kommer de att vara i fokus hela juni.
Utan att vara elak kan man inte påstå att laget gjorde några större avtryck mot Nigeria. Trots tursamma mål lyckades de bara få oavgjort och det här skulle vara den lättaste matchen i gruppen. Analyserna avlöser varandra, varför spelade inte Sverige bättre? Enligt experterna har vi internationella toppspelare i Fischer, Seger, Aslani och Schelin. Jämfört med de bästa i Nigeria såg de ut som statister. Spelarna i Nigeria var snabbare och bättre med bollen, den individuella skickligheten var överlägsen tur att organisationen inte höll samma klass, då hade det slutat med en katastrof. En annan diskussion är vilket system Sverige skall använda 4-4-2, 4-3-3, 4-1-3-2 osv. detta är bara en lek med siffror. Om man är indivividuellt sämre än sina motståndare måste man försöka dölja sina svagheter.
Det kanske är så enkelt att Sverige inte är bättre utan vi drömmer om någonting som inte finns. Vår förbundskapten Sundhage, som är en bra ambassadör för svensk damfotboll, kan inte trolla utan det är utbildningen på klubbnivå som bestämmer hur bra spelare hon får till sitt förfogande. Det som känns oroväckande är att det inte kommer fram några yngre förmågor och sätter press på de etablerade.
Jag drömmer tillbaka när " Vickan" "Mosan" Ljungberg mfl. var som bäst, vilken fart och teknik. Nu får vi hoppas att gårdagen var en engångs företeelse och vi får se ett Sverige som utmanar favoriten USA. Damfotbollen behöver framgång annars vill inte Sundhage vara med längre och det skulle inte vara positivt för framtiden.
Utan att vara elak kan man inte påstå att laget gjorde några större avtryck mot Nigeria. Trots tursamma mål lyckades de bara få oavgjort och det här skulle vara den lättaste matchen i gruppen. Analyserna avlöser varandra, varför spelade inte Sverige bättre? Enligt experterna har vi internationella toppspelare i Fischer, Seger, Aslani och Schelin. Jämfört med de bästa i Nigeria såg de ut som statister. Spelarna i Nigeria var snabbare och bättre med bollen, den individuella skickligheten var överlägsen tur att organisationen inte höll samma klass, då hade det slutat med en katastrof. En annan diskussion är vilket system Sverige skall använda 4-4-2, 4-3-3, 4-1-3-2 osv. detta är bara en lek med siffror. Om man är indivividuellt sämre än sina motståndare måste man försöka dölja sina svagheter.
Det kanske är så enkelt att Sverige inte är bättre utan vi drömmer om någonting som inte finns. Vår förbundskapten Sundhage, som är en bra ambassadör för svensk damfotboll, kan inte trolla utan det är utbildningen på klubbnivå som bestämmer hur bra spelare hon får till sitt förfogande. Det som känns oroväckande är att det inte kommer fram några yngre förmågor och sätter press på de etablerade.
Jag drömmer tillbaka när " Vickan" "Mosan" Ljungberg mfl. var som bäst, vilken fart och teknik. Nu får vi hoppas att gårdagen var en engångs företeelse och vi får se ett Sverige som utmanar favoriten USA. Damfotbollen behöver framgång annars vill inte Sundhage vara med längre och det skulle inte vara positivt för framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar