torsdag 2 april 2015

ETT TAPPERT FÖRSÖK

Äntligen förstod LHC vad som skulle krävas för att utmana SAIK. De höll ihop laget och gjorde det svårt för SAIK att passera mittzon med fart. Bra avvägningar mellan forchecking och styrning och spelet i egen zon präglades av ett större tålamod, där SAIK fick tillbringa mesta tiden i hörnen. LHC skapade tillräckligt med chanser för att göra fler mål än två styrningar.

Mot SAIK har man inte råd med några tveksamma byten. Den olycklige Bäckman gjorde som vanligt några mindre lyckade ingripanden och vid 1-1 målet tappade han bort sin spelare. Att transatlanterna spelar med små marginaler och är bedrövliga i markeringsspelet är ingen nyhet och det var ingen tillfällighet att de var på isen vid SAIK;s andra och tredje mål. När de dessutom inte bidrar i offensiven blir de en belastning för laget. LHC skulle behöva fler spelare av granithårde Hards kaliber.

Utan att glänsa och där flera spelare var helt anonyma tänker bla. på Pesonen Zackrisson Sundkvist Kabanov och ett pp som inte fungerade, ändå står SAIK som segrare. När normala matchvinnare har en mindre lyckad dag kliver andra fram, Norman och Burström symboliserar bredden i årets SAIK. Det som imponerar mest med årets SAIK är lagmaskinen som maler på och tröttar ut motståndarna. Nu får man en behaglig resa till finalen med lite vila och intensiv träning för att toppa formen ytterligare. Troligtvis kommer VF och Växjö spela många och långa matcher som gör att ett utvilat SAIK blir mycket svåra att besegra i finalen.

Damkronorna förlorade kvartsfinalen mot Ryssland. Tyvärr har det inte hänt mycket med utvecklingen de sista åren, de står och stampar på samma ställe. Det man minns från årets turnering är Borgkvists målskytte och förbudet att lyssna på musik.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar