Nyligen presenterades oroväckande siffror angående barns idrottsutövande. Lagbollsporterna hade tappat mest med utövare. Det är i och för sig ingen större överraskning, men tar man inte det här på allvar blir det svårt att vara med och konkurrera på internationell nivå.
Jag har mest insyn i ishockeyns värld, men problemen är säkert desamma i övriga bollsporter. Det kommer naturligtvis aldrig bli som det var förr, fotboll på sommaren och ishockey på vintern det fanns inte så mycket annat att välja på. Idag är utbuden för ungdomarna enorma och konkurensen om barnens fritidsaktiviteter är mycket större.
För att få barnen att bli intresserade av ishockey måste klubbarna ut i skolorna och göra PR för sin verksamhet. När de har kommit till hallen är den första upplevelsen otroligt viktig. Ishockey är en förhållandevis dyr sport därför är det en stor fördel om klubbarna kan låna ut den nödvändigaste utrustningen. Förklara för föräldrarna att de inte behöver köpa de dyraste prylarna, det går bra med begagnat. Det är en stor utmaning för ishockeyn att plånboken inte skall vara avgörande för val av sport. Idag känns det som att de som spelar bor i villa och föräldrarna har två bilar och den ena har möjlighet att ta ledigt från jobbet för att skjutsa till träning.
Det är inte lätt att hitta bra ledare för barnen, alla sätter stort värde på fritiden och vill inte binda upp sig fem kvällar veckan. Därför blir det många tränare på ungdomslag som inte har en aning om vad det innebär att träna barn. De tror att det viktigate är att vinna många cuper, för att tillfredsställa föräldrarna. Detta tar sig uttryck i toppnningar där halva laget sitter längst bort på bänken och är åskådare. VILKEN POSITIV UPPLEVELSE!! Många föreningar utvärderar säsongen efter antal segrar istället för om spelarna lärt sig ishockeyns grunder.
Om vi vill att barnen skall fortsätta med sin ishockey ända upp i senioråldern måste det bli ett slut på utslagningen i tidig ålder. VEM VILL FORTSÄTTA OM MAN INTE FÅR SPELA MATCH ? Ishockeyn är beroende av alla som börjar med sporten, utan bredd ingen topp. Vi måste ge alla en chans att utvecklas i sin takt, det finns ingen som kan säga vilka som kommer att bli bra seniorspelare. Ett bra kvitto på en fungerande verksamhet är om cirka 75 % är kvar när det är dags att spela juniorhockey.
Det är märkligt att de här "tokiga" ungdomstränarna fortfarande får härja fritt när alla är överens om att det gäller få fler ungdomar till ishockeyn. Om klubbarna satsade mer pengar på ungdomsverksamheten och hade några heltidsanställda välutbildade ledare skulle det förhoppningsvis se bättre ut. Det skall påpekas att många ledare har fattat sin roll, de jobbar för barnens bästa och sätter individuell utveckling både socialt och ishockeymässigt i främsta rummet.
Jag har mest insyn i ishockeyns värld, men problemen är säkert desamma i övriga bollsporter. Det kommer naturligtvis aldrig bli som det var förr, fotboll på sommaren och ishockey på vintern det fanns inte så mycket annat att välja på. Idag är utbuden för ungdomarna enorma och konkurensen om barnens fritidsaktiviteter är mycket större.
För att få barnen att bli intresserade av ishockey måste klubbarna ut i skolorna och göra PR för sin verksamhet. När de har kommit till hallen är den första upplevelsen otroligt viktig. Ishockey är en förhållandevis dyr sport därför är det en stor fördel om klubbarna kan låna ut den nödvändigaste utrustningen. Förklara för föräldrarna att de inte behöver köpa de dyraste prylarna, det går bra med begagnat. Det är en stor utmaning för ishockeyn att plånboken inte skall vara avgörande för val av sport. Idag känns det som att de som spelar bor i villa och föräldrarna har två bilar och den ena har möjlighet att ta ledigt från jobbet för att skjutsa till träning.
Det är inte lätt att hitta bra ledare för barnen, alla sätter stort värde på fritiden och vill inte binda upp sig fem kvällar veckan. Därför blir det många tränare på ungdomslag som inte har en aning om vad det innebär att träna barn. De tror att det viktigate är att vinna många cuper, för att tillfredsställa föräldrarna. Detta tar sig uttryck i toppnningar där halva laget sitter längst bort på bänken och är åskådare. VILKEN POSITIV UPPLEVELSE!! Många föreningar utvärderar säsongen efter antal segrar istället för om spelarna lärt sig ishockeyns grunder.
Om vi vill att barnen skall fortsätta med sin ishockey ända upp i senioråldern måste det bli ett slut på utslagningen i tidig ålder. VEM VILL FORTSÄTTA OM MAN INTE FÅR SPELA MATCH ? Ishockeyn är beroende av alla som börjar med sporten, utan bredd ingen topp. Vi måste ge alla en chans att utvecklas i sin takt, det finns ingen som kan säga vilka som kommer att bli bra seniorspelare. Ett bra kvitto på en fungerande verksamhet är om cirka 75 % är kvar när det är dags att spela juniorhockey.
Det är märkligt att de här "tokiga" ungdomstränarna fortfarande får härja fritt när alla är överens om att det gäller få fler ungdomar till ishockeyn. Om klubbarna satsade mer pengar på ungdomsverksamheten och hade några heltidsanställda välutbildade ledare skulle det förhoppningsvis se bättre ut. Det skall påpekas att många ledare har fattat sin roll, de jobbar för barnens bästa och sätter individuell utveckling både socialt och ishockeymässigt i främsta rummet.