TOKIGA UNGDOMSTRÄNARE.

Nyligen presenterades oroväckande siffror angående barns idrottsutövande. Lagbollsporterna hade tappat mest med utövare. Det är i och för sig ingen större överraskning, men tar man inte det här på allvar blir det svårt att vara med och konkurrera på internationell nivå.

Jag har mest insyn i ishockeyns värld, men problemen är säkert desamma i övriga bollsporter. Det kommer naturligtvis aldrig bli som det var förr, fotboll på sommaren och ishockey på vintern det fanns inte så mycket annat att välja på. Idag är utbuden för ungdomarna enorma och konkurensen om barnens fritidsaktiviteter är mycket större.

För att få barnen att bli intresserade av ishockey måste klubbarna ut i skolorna och göra PR för sin verksamhet. När de har kommit till hallen är den första upplevelsen otroligt viktig. Ishockey är en förhållandevis dyr sport därför är det en stor fördel om klubbarna kan låna ut den nödvändigaste utrustningen. Förklara för föräldrarna att de inte behöver köpa de dyraste prylarna, det går bra med begagnat. Det är en stor utmaning för ishockeyn att plånboken inte skall vara avgörande för val av sport. Idag  känns det som att de som spelar bor i villa och föräldrarna har två bilar och den ena har möjlighet att ta ledigt från jobbet för att skjutsa till träning.

Det är inte lätt att hitta bra ledare för barnen, alla sätter stort värde på fritiden och vill inte binda upp sig fem kvällar veckan. Därför blir det många tränare på ungdomslag som inte har en aning om vad det innebär att träna barn. De tror att det viktigate är att vinna  många cuper, för att tillfredsställa föräldrarna. Detta tar sig uttryck i toppnningar där halva laget sitter längst bort på bänken och är åskådare. VILKEN POSITIV UPPLEVELSE!! Många föreningar utvärderar säsongen efter antal segrar istället för om spelarna lärt sig ishockeyns grunder.

Om vi vill att barnen skall fortsätta med sin ishockey ända upp i senioråldern måste det bli ett slut på utslagningen i tidig ålder. VEM VILL FORTSÄTTA OM MAN INTE FÅR SPELA MATCH ? Ishockeyn är beroende av alla som börjar med sporten, utan bredd ingen topp. Vi måste ge alla en chans att utvecklas i sin takt, det finns ingen som kan säga vilka som kommer att bli bra seniorspelare. Ett bra kvitto på en fungerande verksamhet är om cirka 75 % är kvar när det är dags att spela juniorhockey.

Det är märkligt att de här "tokiga" ungdomstränarna fortfarande får härja fritt när alla är överens om att det gäller få fler ungdomar till ishockeyn. Om klubbarna satsade mer pengar på ungdomsverksamheten och hade några heltidsanställda välutbildade ledare skulle det förhoppningsvis se bättre ut. Det skall påpekas att många ledare har fattat sin roll, de jobbar för barnens bästa och sätter individuell utveckling både socialt och ishockeymässigt i främsta rummet.

RÄTTVIST GULD TILL VÄXJÖ

För att vinna SM- GULD brukar det krävas ett målvaktsspel utöver det vanliga. Nilstorp har verkligen inte övertygat, ändå blir det guld det är imponerande. Däremot har SAIK:s målvaktsspel varit av yttersta toppklass, då förstår alla hur överlägsna Växjö egentligen var.

Växjö var favoriter innan säsongen startade så det är ingen sensation att spelarna firas idag. De har lyckats med sina värvningar och fått ihop ett komplett lag, där balansen mella gnuggare och kvalité har slagit mycket väl ut. Ledarna har även lyckats göra främlingslegionen ansvarstagande att jobba för lagets bästa. Backparet Murphy och Welch har personifierat laget och tagit på sig ett stort ansvar utan att missbruka det stora förtroende de har fått av ledarna. Kan de behålla stommen och förstärka med några fräscha namn är de med och krigar om Guldet även nästa säsong. Det är bara att gratulera till en resa i expressfart mot toppen i svensk ishockey.

Tror inte SAIK är speciellt besvikna när de tittar tillbaka på säsongen. Istället har de överträffat alla förväntningar med ett mediokert lag. Hade de lyckats ta guld skulle bragdguldet ha varit givet. När inte toppspelarna leverar blir det en ohållbar situation, man hittade ingen fungerande första kedja hur man än laborerade. Laget hade åtta backar till spel i sista matchen, ändå fick Sevc speltid. Han har varit en katastrof i hela finalspelet och en bidragande orsak till att uppförsbacken blev ännu brantare. Det måste vara tjänstefel att matcha honom i sista matchen och den som har ansvaret för backarna måste ta sig en allvarlig funderare på om han har sett samma saker som alla andra. Vill SAIK kriga om guldet även nästa säsong måste värvningarna hålla en högre nivå än årets, där de flesta har suttit på läktaren.

Det var nästan omöjligt att bli utvisad i finalspelet, är det någon som vet om det var tillsagt om nya regler i finalspelet? Det skall påpekas att nivån var lika för båda lagen.

HUR ÄR DET MÖJIGT ?

Fyra matcher i finalen och ingen hemmaseger, det är många som försöker förklara detta fenomen. Att hitta någon vettig förklaring är inte enkelt, det känns som bortalaget spelar lite enklare och försöker minimera misstagen medan hemmalaget vill ge sig på saker som de inte behärskar och visa sina fans lite hockeygodis. Inget av lagen har hittat den perfekta balansen mellan offensiv och defensiv.

Att SAIK vann gårdagens match är svårt att förstå då många spelare underpresterade. Backen Sevc hade ännu en mörk afton och tog två onödiga utvisningar och han skall vara glad att inte Växjö vände matchen på grund av hans hjärnsläpp. För tillfället är han en belastning för laget och hans istid bör minskas. Första kedjan Pesonen, Zackrisson och Calof gör ingen människa glad de väger för lätt och bidrar inte med någonting. Pesonen ser ut att vara rädd och vill inte vara i hetluften. Det är de mer anonyma grovjobbarna och ungdomarna som driver laget med Holmström som den lysande stjärnan. Allra bäst är målvakten Svensson, han räddade SAIK med några fenomenala räddningar.  

Det mest intressanta med årets SAIK trupp är att många av nyförvärven inte tagit en ordinarie plats. Lehtonen skickades till Örebro, Schremp, Widing och Sörenssen har varit på läktaren eller avbytare.
Trots de mindre lyckade värvningarna har de chansen att ta sitt tredje raka guld. Lyckas man är det mycket mer imponerande än övriga guld.

Växjö gör en i stort sett bra match, men måste utnyttja sina målchanser på ett bättre sätt. Deras pp var bättre än tidigare och det var bara tillfälligheter att det inte blev mer än ett mål. Den normalt sett stabila fjärde kedjan var olyckliga med inblandning i båda baklängesmålen.

Den stora frågan inför fortsättningen är om något lag kan hålla sin egen serv som normalt inom tennisen är en stor fördel, eller blir det dubbelfel även i fortsättningen.

FELFRI INSATS

Växjö var tuffare, fysiskt starkare, hade bättre passningsspel, bra avvägningar mellan forchecking och styrspel och ett suveränt man man spel i egen zon där de vann duellerna. Det var en mycket rättvis seger, att SAIK var med i matchen var mer slumpen av en felplacerad linjedomare som gav SAIK en reducering till 2-3. Jag kunde bara räkna till ett individuellt misstag, när de tappade pucken på offensiv blå och bjöd på ett friläge. Växjö hade bestämt sig för att spela fysiskt och alla spelare var beredda att kliva in i duellerna, vilket gjorde att SAIK såg ut att vara tunna och frustrerade.

SAIK spelade som vanligt de tryckte ned pucken i Växjös zon och jagade, ibland fick de tag i pucken men de fick ingen möjlighet att ta sig in mot mål. För tillfället saknar de speed och passningsspelet har mycket mer att önska. Det som måste oroa mest är spelet i egen zon där SAIK uppträdde virrigt och utan pondus. Backparet Sevc och Heed var en katastrof, där Sevc var den största syndaren. När ledande spelare inte lever upp till förväntningarna blir det problem. För några veckor sedan visste inte Sevc om han ville spela i SAIK nästa säsong, tror inte SAIK vill förnya kontraktet.

Har svårt att se Växjö tappa hemmaplans favören, man kommer inte att bjuda in SAIK en gång till. De har guldet i en liten ask om spelarna fortsätter att spela för lagets bästa och inte ger sig på för avancerade saker.

Bra domarinsats där de inte letade utvisningar utan det blev flyt i spelet. Bedömningen av tacklingen på Holmström var ännu ett exempel på sinnesnärvaro och ett stort plus till Holmström som inte låg kvar på isen och förstärkte situationen.

ANTIKLIMAX

Innan andra matchen i Växjö påpekade jag att hemmalaget var tvungna att spela med samma disciplin och enkelhet som i första matchen. Alla spelare och ledare i Växjö måste ha förstått att SAIK skulle bli bättre. På den här nivån har man inte råd med så många misstag, alla tre målen är horribla bjudningar. Första får inte Kallio ut pucken, andra tror Lundh att han har blivit Gretzky och tredje släpper Nihlstorp ett vinkelskott mellan bena. Resten blir en transportstrecka och en behaglig resa för SAIK.

Växjö skapade fler målchanser i den här matchen och var inte på något sätt utspelade. Det var individuella misstag, som normalt inte görs på den här nivån, som blev matchavgörande. Vissa baklängesmål kan man acceptera, men den här typen av mål sätter ned humöret.

Hur bra var SAIK ? De hade en suverän målvakt och spelade resolutare framför eget mål. För övrigt var det ingen större skillnad mot första matchen. Normalt gör de bara ett mål i den här matchen också.

VAD HÄNDER I NÄSTA MATCH ?
Växjö måste sluta prata om att de skall äga mer puck, de skall först koncentrera sig på de enkla sakerna och inte överskatta sin förmåga. Målvaktsspelet måste vara felfritt, backarna skall spela fysiskt och hålla rent framför mål, forwards som Kallio (kapten) och Rosen måsta visa att de vill vara med.
 SAIK har skaffat sig ett drömläge och behöver bara vinna hemmamatcherna. De har ännu inte visat sin fulla kapacitet. Bredden i truppen gör att de kan matcha de som är i bäst form för dagen och det kanske blir utslagsgivande i längden. Dessutom har de spelat färre matcher än Växjö.

Mycket talar för SAIK men större under har skett

ÄNTLIGEN

 Växjö trotsade experter och publik de gav sig själva en chans att vinna första finalmatchen på bortaplan. Det var inte den snyggaste matchen, men Växjö hade förstått hur de var tvungna att spela för att besegra SAIK. Tidigare motståndare har utmanat SAIK över hela plan där spelet böljade fram och tillbaka. Växjö hade lärt sig läxan och spelade tajt i mittzon i egen zon höll de rent framför eget mål. Med andra ord gjorde Växjös spel att SAIK spelarna inte fick mycket utrymme och de hade inte skickligheten att luckra upp detta välorganiserade Växjö, trots flera möjligheter i pp.

Hela säsongen har jag varit förundrad över SAIK;s framgångar. Det skall inte gå att vinna så många matcher med årets trupp. Den är inte i närheten av förra säsongens skickliga spelare. Truppen är bred, men inte bättre än övriga topplag. Därför är det imponerande vad ledare och spelare har åstadkommit så här långt. Blir det guld är det en bragd och en tankeställare till övriga lag.

KAN VÄXJÖ VINNA TRE MATCHER TILL ?

Gårdagens seger betyder oerhört mycket för fortsättningen. De bevisade för sig själva att det går att vinna om alla spelare följer lagets taktik och lägger egen prestige åt sidan. Det skall också påpekas att Växjö inte gjorde någon topprestation, det var en godkänd insats. Den stora faran för Växjö är hemmaplan och ett enormt stöd av hemmafansen, då är det lätt att bli överoptimistisk och glömma det som gav segern på bortaplan.

Det här är första gången SAIK är under press och det skall bli mycket spännande att se hur de kommer att reagera i morgon. Trots allt snack om att tiden talar för oss vet de att 0-2 i matcher blir mycket svårt att vända.
             

SKALL TACKLINGAR FÖRBJUDAS ?

Växjö och VF har spelat fem semifinalmatcher där antalet tacklingar på öppen is har lyst med sin frånvaro. Äntligen delar Welch ut en bra tackling rakt framifrån, olyckligtvis blir Görtz skadad och får avbryta matchen. Ingen armbåge kunde domarna upptäcka, men Welch får matchstraff. Precis som tidigare när någon spelare blir liggande får domarna stora darren och straffar tacklaren. Blir Welch avstängd är det ett hån mot sporten ishockey.

ISHOCKEY ÄR EN BOLLSPORT MED KAMPMOMENT DÄR TACKLINGAR ÄR EN DEL I SPELET !

Om domarna fortsätter att dömma efter konsekvenserna är det lika bra att ta bort tacklingar och införa innebandyregler. Då kommer spelarna med dålig puckontroll och befriade från split vision kunna vara med och spela.

Trots fem minuter i boxplay kunde ett heroiskt krigande Växjö freda målet och behålla 0-0 inför sista perioden. Något överraskande tar Växjö över matchen i sista perioden och radar upp målchanser, men målvakten Johansson har dagen och räddar VF. När alla väntar på Växjö mål kommer VF i ett sporadiskt anfall och avgör, typiskt slutspels hockey.

Det är två jämna lag, men det skulle förvåna mig om inte Växjös tyngd och bredare lag går segrande ur striden. Det är nog bäst att de avgör redan på onsdag annars kan det bli nervigt. SAIK hoppas naturligtvis på sju matcher

MÄN MOT POJKAR.

När motståndarna är både starkare och smartare blir det svårt att vinna. VF har råkat stöta på en sådan motståndare. Det viktigaste för en spelare är att kunna värdera situationerna, när skall jag spela enkelt eller ge mig på en svårare lösning. Det är de här värderingarna som oftast skiljer i täta slutspelsmatcher.

VF har lika många skickliga spelare som Växjö, men spelarna i VF har inte fattat att de måste spela för lagets bästa i alla situationer. Ibland vill de briljera på egen hand för att tillfredsställa sitt ego. De största syndarna är Gustavsson, Fälth och Olimb. Får inte ledningen stopp på detta blir det slut på måndag.

Trots en främlingslegion har Växjö fått ihop ett spel där laget går i första hand. De har ett backpar i Murphy och Welch som dominerar, trots stort förtroende och mycket speltid missbrukar de aldrig detta förtroende. Övriga backar är inte speciellt spektakulära men de vet vad de är bra på och håller sig inom ramarna. Ibland är det bra och veta sin begränsning.

Slutspelsmatcher är inte till för att ha roligt eller utveckla sig själv!

Stockholmshockeyn upplever kanske sin tyngsta period någonsin. Tur att supportrarna kan glädjas över en massa publikfester i fotbollsallsvenskan. " Bajen" började med seger och 30000 på läktarna. Det är bara en liten susning inför derbyna mot DIF och AIK.

KONSTIGA MÅL

Både Växjö och VF hade svårt att skapa målchanser. Istället blev det laget med den minst darriga målvakten som segrade. När det spelas semifinaler brukar målvakterna vara de stora hjältarna, nu får de rubriker av det mindre angenäma slaget. Den enda målvakten som har spelat stabilt i semifinalen är Svensson i SAIK.

Tycker att Växjös seger var rättvis trots en del märkliga mål. De är välorganiserade och släpper inte till mycket målchanser och känns tyngre än VF. VF spelar fortfarande med för stor risk och känns inte pålitliga det kan hända lite vad som helst. Växjös lag känns helt enkelt mer komplett, medan VF är beroende av vissa spelare. Efter den här viktiga segern har jag svårt att se hur Växjö skall missa finalen. Nu har väl Nilstorp släppt in sina " skit" mål?

Leksand missade chansen att spela SHL nästa säsong och får satsa på ett nytt återtåg. Finns kraften att komma tillbaka ? Starkt av Malmö att ta sig samman och resa sig på nio efter en mycket märklig säsong. De var i stort sett uträknade och höll på att missa playoff matcherna. Nu kan Percy börja och förbereda för festerna nästa säsong. Sportchefen Sylvegård får tyvärr inte koppla av och njuta nu börjar tuffa jobbet att få ihop truppen. Kan han locka hem skåningarna som är utspridda överallt ?

Idag säkrar SAIK finalplatsen!

Allt kan hända i idrott SSK satsade på SHL och får spela i div 1 nästa säsong. Utvärderingen av årets säsong blir inte enkel.

ETT TAPPERT FÖRSÖK

Äntligen förstod LHC vad som skulle krävas för att utmana SAIK. De höll ihop laget och gjorde det svårt för SAIK att passera mittzon med fart. Bra avvägningar mellan forchecking och styrning och spelet i egen zon präglades av ett större tålamod, där SAIK fick tillbringa mesta tiden i hörnen. LHC skapade tillräckligt med chanser för att göra fler mål än två styrningar.

Mot SAIK har man inte råd med några tveksamma byten. Den olycklige Bäckman gjorde som vanligt några mindre lyckade ingripanden och vid 1-1 målet tappade han bort sin spelare. Att transatlanterna spelar med små marginaler och är bedrövliga i markeringsspelet är ingen nyhet och det var ingen tillfällighet att de var på isen vid SAIK;s andra och tredje mål. När de dessutom inte bidrar i offensiven blir de en belastning för laget. LHC skulle behöva fler spelare av granithårde Hards kaliber.

Utan att glänsa och där flera spelare var helt anonyma tänker bla. på Pesonen Zackrisson Sundkvist Kabanov och ett pp som inte fungerade, ändå står SAIK som segrare. När normala matchvinnare har en mindre lyckad dag kliver andra fram, Norman och Burström symboliserar bredden i årets SAIK. Det som imponerar mest med årets SAIK är lagmaskinen som maler på och tröttar ut motståndarna. Nu får man en behaglig resa till finalen med lite vila och intensiv träning för att toppa formen ytterligare. Troligtvis kommer VF och Växjö spela många och långa matcher som gör att ett utvilat SAIK blir mycket svåra att besegra i finalen.

Damkronorna förlorade kvartsfinalen mot Ryssland. Tyvärr har det inte hänt mycket med utvecklingen de sista åren, de står och stampar på samma ställe. Det man minns från årets turnering är Borgkvists målskytte och förbudet att lyssna på musik.