Första perioden dominerades fullständigt av Sverige. Passningsspelet var av bästa märke och spelarna var inte tyngda av stundens allvar. Backarna försvarade äntligen egen blå linje och gjorde det trångt för motståndarna. En rättvis 1-0 ledning mot ett mycket blekt Vitryssland kändes mer än säker inför fortsättningen. Efter 1-1 målet i andra perioden förändrades matchbilden och Sverige fick spela långa sekvenser i egen zon.
Förklaringen till förvandlingen berodde på att några av Sveriges centrar är för dåliga i egen zon. De klarar inte av man man spelet och hamnar på rygg, även en del backar blev avslöjade. När tryggheten försvinner och motståndarna kommer ut med pucken i kampsituationerna blir självförtroendet naggat i kanten och motståndarna växer. Sista perioden kommer Ekholm att minnas resten av sitt liv och tacka högre makter för att slippa bli jämförd med Salos olyckliga ingripande i den berömda fiasko matchen mot Vitryssland.
I semifinalen mot Ryssland blir det nya förutsättningar, nu kan Sverige spela helt utan press mot storfavoriterna till guldet. Ryssarna har spelat med auktoritet och självförtroende, där kollektivet har imponerat. Sverige har målvaktsspelet för att göra ryssarna frustrerade och ett PP som fungerar, det kan räcka. Järnkrok är en offensiv forward och har fått förtroende i varje match, men väger för lätt när det blir riktig ishockey med kamp. Rasmussen är ett mycket bättre alternativ mot starka ryssar. Det gäller att stänga mittzon, så att ryssarna inte tar sig in i våran zon med puckkontroll. Sverige måste undvika böljande spel fram och tillbaka, i det spelet är ryssarna livsfarliga. Om högre makter är med oss ännu en gång och att vi är mer än människor kan det bli final.
Jag tippade rätt vinnare i alla kvartsfinaler, det lovar gott inför en fantastisk travhelg med två V75 omgångar och ett spännande elitlopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar