LANDSKAMPER

Landskampturneringen blev lyckad för Sverige två vinster och en förlust, framförallt segern i lejonens egna hemmarink imponerar. Att publiken inte ställde upp, i Gävle, är inte förvånande. Det är samma spelare som de ser varje vecka i SHL och alla har förstått att det inte är det riktiga landslaget.

Det var en livlig diskussion efter matchen mot Ryssland, om våra regler var annorlunda än i övriga Europa. Spelarna var chockade över ryssarnas tuffa tacklingar. Att det skall vara så svårt att förstå; Spelarna får tackla hur mycket som helst, men inte hugga och slå med klubban. Att tacklingar är en sällsynt indigridiens i svensk ishockey beror inte på reglerna. Det är mysigare att spela på avstånd och svänga ifrån, istället för att ge sig in i kampen i varje byte. Vi måste också komma ihåg att de allra flesta ryssar är 1,90 långa och väger 90-100 kg. Sveriges landslag har inte den tyngden, då spelar det ingen roll hur teknisk spelaren är. De här landskamperna är uttagning till OS och VM.

Finns det några spelare från SHL som har möjlighet att kvalificera sig till OS?

Vi kallar de här landskamperna för internationella toppmatcher. I OS blir det en helt annan kvalite på spelet och ännu bättre spelare. Det går inte att jämföra på samma dag med dessa landskamper. Det spekuleras om Hjalmarsson, Lundkvist och några till. Lundkvist i all ära, en härlig kämpe, men han har problem med tempot i SHL. I NHL har vi spelare som klarar av defensiva uppgifter och spetsspelare som sköter offensiven. Jag hoppas att det inte blir några nostalgi uttagningar.

JAG ÄR HELT ÖVERTYGAD OM ATT TRUPPEN TILL OS ENBART KOMMER ATT BESTÅ AV SPELARE FRÅN NHL