Ett Norrlandsderby mellan Skellefteå och Luleå, vad kan bli mer spännande? Första perioden motsvarade mina förväntningar och mer därtill. Passningarna satt på bladet, vilket gjorde att tempot blev högt uppskruvat. Närkampsspelet var intensivt och många individuellt skickliga prestationer, visade att Skellefteå har behållit guldformen. Luleå fick bitvis agera statister, men deras organisation och lagarbete gör att de alltid är med i matchen.
Det är omöjligt att spela med den intensiteten i 60 minuter. Skellefteå fortsatte att jaga motståndare, men kom inte lika nära som i första perioden, vilket gjorde att det blev lite hål här och där. Luleå började sakta men säkert att arbeta sig in i matchen. De fick lite mer tid på sig och kunde utnyttja luckorna i ett utspritt Skellefteå lag. Trots att Luleå fick större ytor att spela på, hade de svårt att skapa målchanser. Sett till hela matchen vinner Skellefteå rättvist med 1-0.
Jag har aldrig sett Joakim Lindström så fokuserad och arbetsvillig. Han var rinkens kung. I Holloway, förpassad till tredje kedjan, har de ett sparkapital. Han åkte mest omkring och tyckte synd om sig själv. Luleå var som vanligt, svårspelade och arbetsvilliga. Skall de hota Skellefteå får inte bröderna Abbot och Olausen vara så anonyma.
Kvällsmatchen mellan Frölunda och HV71 var som en annan sport. Skrev redan för några veckor sedan att HV71 saknade passion och entusiasm, ingenting har förändrats. Spelare och experter pratade om att ingen vågade hålla i pucken och att passningsspelet inte fungerade. Kan så vara, men det mest frapperande är att HV71spelarna har ett försvarsspel där ingen verkar veta vad de skall göra. De jagar fram spelare som har burskydd, fick man lära sig när man var 10 år att det var förbjudet. Spelarna var utspridda över hela rinken, så det var ingen konst för Frölunda att spela sig fram till målchanser.
Frölunda gjorde sin plikt, men det är svårt att bedöma deras status. Matchen var slut efter 10 minuter, då hade Frölunda 3-0, resten var som "walking in the park" Första kedjan var lika trög som tidigare. Juniorkedjan jämfördes med den redan legendariska Sedin-Sedin-Weinhandel. Mycket har jag hört i mina dagar men det är som att jämföra "Foppa" med Per Ledin.
Oliver Kylington, endast 16 år, gjorde elitseriedebuten i FBK och lyckades också göra mål. Nu höjs han till skyarna och spås en lysande framtid. Låt pojken utvecklas i lugn och ro, utan hybris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar