Idag nominerade vår populistiska förbundskapten för fotbollslandslaget, årets viktigaste landslagstrupp. Man kan inte beskylla honom för att älska ordet kontinuitet. Precis som vanligt bjuder han på överraskningar. Senast var Kim Källström inte aktuell, på grund av för lite speltid i sitt klubblag. En mycket rimlig förklaring. Till dagens uttagning har han fortfarande inte spelat en enda minut. Vad är det som har förändrats? Det känns som det var en uttagning för att få tyst på alla journalister som älskar Kim.
Nordirland och Kazakstan borta blir ingen dans på rosor. Det blir kamp om varje decimeter och det kommer att göra ont i både kropp och själ. Nu gäller det inte att spela en rolig och trevlig fotboll. Kan Chelsea och Manchester United med alla sina stjärnor, spela disciplinerat och underkasta sig lagets taktik måste väl våra mediokra spelare förstå vad som gäller. Jag räknar inte in Zlatan bland de mediokra. Såg ni Wayne Rooney:s backchecking på 50 meter? Jag älskar fotboll, nästan lika mycket som ishockey, därför vill jag se Sverige i VM.
Nu får vi byta om och ta på oss arbetskläderna. Upp till kamp och fräls oss med två sköna 1-0 segrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar